Enligt prognoser från FN beräknas mer än två tredjedelar av jordens befolkning bo i städer år 2050. Det innebär en ökning från nuvarande 56% som ställer höga krav på framtidens stadsplanering. Trångboddhet och trängsel i exempelvis kollektivtrafiken är potentiella risker vid nya pandemier. Historiskt sett har stora utbrott av sjukdom ofta lett till olika typer av förändringar och förbättringar för invånare i större städer. Londons hygienstandard blev bättre efter kolerans utbrott på 1830-talet och när tuberkulosen härjat i New York på 1920-talet blev några av åtgärderna utvecklad kollektivtrafik och säkrare bostadsregler. Det är rimligt att anta att även Covid-19 kommer att innebära förändringar i stadsplanering och infrastruktur och att det framtida livet i städerna kommer att se annorlunda ut, men frågan är på vilket sätt?
Folkhälsa & hållbarhet
WHO, världshälsoorganisationen pekar på urbaniseringen som en av de största utmaningar när det kommer till framtidens folkhälsa. Redan innan Covid-19- pandemin stod stadsutvecklingen inför stora prövningar. Våra storstäder blir allt större, trängre, varmare, mer högljudda och mer förorenade. För människors hälsa, både den fysiska och psykiska menar forskare att det behövs nya lösningar på hur vi kan främja fördelarna med att bo i städer och minska nackdelarna. När den kinesiska staden Wuhan drabbades av Covid-19 var det många experter som menade att stadens trångboddhet var högst bidragande till den snabba och stora smittspridningen. Det är delvis samma orsaker som gjort att storstäder som New York, Paris och Stockholm drabbats hårt. Samtidigt finns miljömässiga fördelar med täta städer som är mer energieffektiva och på så sätt genererar större möjligheter till hållbarhet. I framtidens stadsplanering uppstår ett dilemma mellan folkhälsa och miljöfokus menar Richard Sennet, professor i urbana studier vid MIT, i en artikel i The Guardian.
15 minuter & doughnutstäder
När karantän och restriktioner tvingat många storstadsbor att hålla sig hemma våra vardagsbeteenden förändrats. Att vi inte reser med kollektivtrafiken i samma utsträckning ställer högre krav på vårt närområde vad gäller utbud. Många forskare och samhällsplanerare förutspår nu att vi kommer behöva leva mer lokalt i stadsdelen med mer cirkulär ekonomi och i ett förbättrat “urbant ekosystem” med närhet till grönska och vattenvägar. David Heymann, professor på London School of Hygiene and Tropical Medicine menar att det som verkligen påverkar hur motståndskraftiga städer är mot smittor är inte trängsel eller mängden skadedjur i första hand, utan invånarnas beteenden. I Paris har borgmästare Anne Hidalgo uttryckt en önskan om en stadsplanering som tillåter en “15-minuters stad” där allting som invånarna behöver ska finnas inom en kvarts promenad, cykling eller kollektivtrafik, en idé som tros minska både trängsel och föroreningar. Flera europeiska städer såsom Amsterdam vill försöka planera staden utifrån den så kallade doughnut- modellen, utformad av den brittiska ekonomen Kate Raworth. Modellen bygger på att den inre ringen av doughnuten representerar det allra nödvändigaste som människor behöver för att leva, som mat, vatten, bostad, hygien, utbildning och sjukvård. Den yttre ringen representerar miljömässiga mål som klimatarbete, friska hav och biologisk mångfald. Mitt i mellan dessa två ringar, alltså själva “degen” symboliserar möjligheten för städer att blomstra när de tar hänsyn till både människor och miljöns behov.
Semestrar,skyskrapor & shopping
Redan nu, under pågående pandemi har människors rörelsemönster inom storstäderna förändrats. Mer distansarbete har lett till att många företag har sagt upp sina kontorsplatser i stadskärnan. Det är rimligt att anta att de stora kontorskomplex och co-working spaces som tidigare varit hett eftertraktade inte kommer att vara lika populära framöver.Richard Sennet menar att skyskrapans tid är över och att stadsplanerare behöver tänka om och skapa flexibla kontorsbyggnader som kan anpassas för social distansering men som också kan omvandlas till bostäder vid behov. Tidigare har städer planerats med fokus på delade utrymmen som uppmanar till sociala interaktion och gemenskap, ett tankesätt som kanske inte kommer att vara lika centralt framöver tror Ma Yansong, arkitekt. Städer som Milano, Paris och London har redan nu omfördelat utrymmet mellan biltrafik och gång-cykelbanor och tilldelat restauranger större yta för uteserveringar för att möjliggöra smittsäkra beteenden som ändå ger social stimulans.
Den ökande e-handeln som pandemin i nuläget innebär spås fortsätta även i framtiden. Människor kommer alltid att ha ett behov och en längtan efter produkter och tjänster som inte finns i det egna området och ingen lokal stadsplanering kan tillgodose allas behov. Det finns forskare som menar att den minskade import och exporten som vi till viss del bevittnar nu kommer att fortsätta och att vi kommer att vara tvungna att handla lokalt eller åtminstone nationellt även på nätet då transportkedjor kommer att vara mycket långsammare eller till och med helt avklippta. Samma principer som i så fall omöjliggör internationell handel kommer även att påverka vårt privata resande. Många av världens storstäder är helt beroende av turism och det råder i nuläget delade meningar om hur vårt resande kommer att se ut framöver. Vissa menar att turismen, när pandemin besegrats, kommer att blomstra som aldrig förr, medan andra, som Tony Wheeler, grundare av Lonely Planet tror att vi måste vidta en större försiktighet både för miljön och folkhälsans skull och tänka om kring globalt resande. När resandet minskar kommer också priset på exempelvis flygbiljetter att öka och att resa på semester kommer kanske, i ännu högre utsträckning än förut vara något som endast ett fåtal personer har råd med.
I nuläget kan vi bara sia om hur en tillvaro efter Covid-19 ser ut. De finns de som längtar efter att återgå till “det normala” både vad gäller arbete, resor och konsumtionsmönster och det finns andra som ser pandemin som en möjlighet till förändring och utveckling. Vi kan nog ändå anta att precis som förut kommer det aldrig att bli, och kanske är det inte enbart en dålig sak?
