Den 23 augusti samlades 50 000 personer och 280 organisationer i Stockholm för att demonstrera för en mer handlingskraftig klimatpolitik. Den historiska uppslutningen överraskade även arrangörerna och Naturskyddsföreningens ordförande Beatrice Rindevall konstaterade att de länge vetat att många vill se en bättre klimatpolitik ”men med demonstrationen blev det tydligt”. Under våren och sommaren har flera medier rapporterat om klimatfrågans “offentliga comeback” och hur, efter en längre tid i skymundan, klimatet nu fått större utrymme i valdebatten.
VAD ÄR PLURALISTISK IGNORANS?
Vi människor är flockvarelser. I sociala sammanhang läser vi hela tiden av vår omgivning för att förstå hur vi förväntas bete oss. Men ibland gör vi felbedömningar utifrån vad vi tror oss veta om varandra. De senaste åren har flera undersökningar, bland annat en stor global studie, visat att vi systematiskt underskattar andras klimatengagemang. Vi verkar tro att andra inte alls bryr sig på det sätt vi själva gör.
Samtidigt visar andra undersökningar tydligt att engagemanget faktiskt är stort: två av tre svenskar känner oro för klimatförändringarna, 65 procent tycker att politiker och beslutsfattare bör göra mer och 6 av 10 tycker att det är viktigt att minska sitt eget klimatavtryck. Glappet mellan vad människor faktiskt tycker och vad vi tror att andra tycker gör att det uppstår något som kallas för pluralistisk ignorans. När vi tror att andra inte bryr sig anpassar vi oss efter det kollektiva samtalet och blir själva mer försiktiga med att lyfta vissa frågor och tankar.Resultatet blir att vi i fikarum, runt middagsbord och online pratar allt mindre om klimatet.Det blir en kollektiv form av tystnad.
DET DOLDA KLIMATENGAGEMANGET
Så hur kommer det sig att vi kollektivt underskattar andras engagemang när undersökningar tydligt visar att vi är många som bryr oss? Det kan beskrivas som en kedja, anledningen till att vi inte pratar om klimatet vid fikabordet är för att vi inte ser debatten och frågorna i medier och debatter. De senaste åren har pandemi, krig, säkerhetspolitik, inflation och kriminalitet tagit stor plats i medier och politisk debatt, medan klimatdemonstrationerna och det breda engagemang som präglade åren kring 2018–2019 hamnat i skymundan.Begrepp som ”flygskam” hörs mer sällan och frågor om konsumtion, resande och personligt klimatansvar tar mindre plats.
Politiskt har klimatfrågan tydligt fått stå tillbaka. Under den senaste mandatperioden har regeringen bland annat sänkt reduktionsplikten och skatten på fossila drivmedel samt avskaffat klimatbonusen för elbilar och stödet till hållbara stadstransporter. Besluten har försvagat omställningen och bidragit till att Sverige hamnat längre från klimatmålen. Det har också signalerat att politikerna inte tycker att klimatet är en viktig fråga som bör prioriteras.
MER KLIMATFOKUS INFÖR VALET
Men samma sociala mekanismer som gör att vi kollektivt tystnar kan också slå åt andra hållet och nu menar flera experter att klimatfrågan gör offentlig comeback! – Det har varit en negativ spiral för klimatrörelsen. Människor har felaktigt trott att frågorna är döda och att ingen bryr sig. Men nu tycks det vända, säger Maria Wolrath, docent i retorik vid Södertörns högskola. Europas varmaste sommar någonsin har fört klimatkrisens konsekvenser närmare, samtidigt som en växande gräsrotsmobilisering har gjort engagemanget synligt igen. Den stora klimatdemonstration blev kanske det tydligaste exemplet som verkligen motbevisar att det skulle vara brist på engagemang.
Även opinionen pekar på en förändring. Klimatet har klättrat på väljarnas prioriteringslista och bland förstagångsväljarna syns en tydlig lutning och det göra hållet. Samtidigt har klimatet fått större plats i mediernas bevakning och partiledarutfrågningar, vilket pressat den politiska debatten mer åt klimathållet.
– Det har kommit vågor av klimatengagemang ända sedan slutet av 1980-talet. Den senaste vågen dödades av pandemin, fossilindustrins lobbyism, desinformation och högernationalistiska valframgångar. Men nu syns tecken på att en ny aktivering är på väg, säger Martin Hultman, professor i sociologi vid Göteborgs universitet och ledare för Institutet för forskning om klimatobstruktion och desinformation, i en intervju med DN.
Ur ett beteendeperspektiv är det kanske just här det blir som mest intressant. Demonstrationer, opinionsmätningar och ett större utrymme i det offentliga samtalet speglar inte bara ett engagemang som redan finns – de gör det också synligt för andra. När vi ser att fler bryr sig förändras vår bild av vad som är normalt, viktigt och socialt accepterat att prata om och engagera sig i.
På så sätt kan den negativa spiralen börja vända. Tystnad kan förstärka tystnad, men engagemang kan också föda engagemang. Med bara några veckor kvar till valet kommer frågan därför inte bara handla om hur många som bryr sig om klimatet, utan det kommer visa huruvida engagemanget har omsatts till faktisk handling.
