Valets (o)viktigaste fråga

8 september 2022 - av Elsa Stålner Correia
Datum
08 september 2022
Skrivet av
Elsa Stålner Correia
Kategori

I helgen är det riksdagsval i Sverige. Var fjärde år ges vi denna chans att påverka hur landet styrs och vilka politiska frågor som får mest utrymme och störst resurser. Enligt världsledande miljöforskare har vi bara sju år på oss att helt avveckla utsläppen av växthusgaser för att säkerhetsställa att jordens temperatur inte ökar mer än 1,5 grader. Den regering som vi nu väljer är alltså de med ansvar för att se till att Sverige väldigt snabbt ställer om i riktning mot ett klimatneutralt samhälle. Extrema värmeböljor, översvämningar, krig och skogsbränder är inte längre enbart en hotbild för framtiden, det är verklighet här och nu! Enligt UNHCR flyr idag omkring 21,5 miljoner människor om året som på grund av klimatförändringar och redan vid år 2050 förutspås siffran stigit till 216 miljoner.

I onsdags, när Frankrikes president Macron höll höstens första anförande vid Élysée, sa han att vi nu befinner oss vid en “tipping point”. Vi har inte längre tid eller råd med leva som om vi hade ett överflöd av resurser och inför vinterns förväntade energikris i Europa blir det än tydligare att vi måste ställa om. Macron menar också att han och andra världsledare har ett ansvar gentemot sina landsmän att tala klarspråk, vara tydliga med åtgärder men samtidigt inte måla upp alltför skrämmande bilder av domedagen. Det som Macron talar om är inga nyheter, klimatkrisens akuta tillstånd är något alla känner till och som alla världens politiker bör vara väl insatta i. Ändå lyser klimat & miljöfrågorna med sin frånvaro i den svenska valrörelsen. Varför är det såhär?

TANKEFÄLLOR SOM PÅVERKAR VALET

Enligt Sifos senaste väljarundersökning är svenskarnas tre viktigaste valfrågor 2022 sjukvården, lag och ordning samt invandring och integration. Klimatet kommer på plats fem, trots att andra undersökningar visar att var tredje kvinna mellan 16-29 år känner stor oro för klimatet och nästan hälften av alla svenskar tänker på klimatet varje vecka eller oftare. Vår oro för miljöfrågorna och hur vi planerar att rösta i riksdagsvalet verkar inte linjera med varandra och stor del av problematiken bottnar i tre psykologiska tankefällor.

NUTIDSFÄLLAN - kriminalitet vs klimat

Vår hjärna har en tendens att vara väldigt mycket här och nu. Att fokusera på det vi har direkt framför oss eller i vår absoluta närhet. Trots att klimatkrisen i allra högsta grad är här och nu, känner vi inte att den i lika stor utsträckning påverkar vårt dagliga liv för att vi ska rösta klimatsmart. De riktigt stora och förödande konsekvenserna upplevs fortfarande avlägsna och det blir svårt för oss att agera här och nu. Torbjörn Sjöström, vd för undersökningsföretaget Novus säger i en intervju med SvD att många av de svenska väljarna anser att klimatet är ett globalt problem som inte kan lösas av de svenska riksdagspartierna. Detta gör att många väljare istället fokuserar på andra valfrågor som vi upplever att politikerna faktiskt kan påverka. Så trots att det är oerhört viktigt att världens samtliga politiska ledare har klimatet som huvudfokus anser många väljare att det gör mer nytta att lägga sin röst på dem som fokuserar på “närmare” problem med mer konkreta och direkta lösningar vars konsekvenser blir tydliga i vår vardag. Detta syns exempelvis i att lag och ordning prioriteras högt trots att endast 20 % av svenskarna år 2020 uppgav att de drabbats av någon form av brottslighet medan 100% (utan undantag) av befolkningen kommer bli lidande av klimatkrisens konsekvenser.

STRUTSFÄLLAN - syns inte, finns inte

Vår låga tilltro till de svenska politikernas möjlighet att “lösa” klimatkrisen handlar också om miljöfrågornas enorma storlek. Vi vet att uppvärmningen hotar allt liv på jorden och det är så otroligt skrämmande att vi inte riktigt kan greppa det. Klimatpsykologen Espen Stoknes har länge menat på att vi måste förändra vårt sätt att tala om klimatet eftersom allt för stor rädsla och oro gör att vi går in i försvarsläge, förnekar sakernas tillstånd och stoppar huvudet i sanden. Vi vill inte känna obehag och när vi inte vet hur vi ska agera gör vi istället…ingenting. Om våra riksdagspartier hade tydliga handlingsplaner och lagförslag som stod i linje med vad krisen kräver skulle vårt behov av att gömma oss möjligen inte vara lika stort. I nuläget känner vi att klimatkrisen är utanför vår kontroll. Miljöpartiet, som tidigare varit det absolut mest klimatfokuserade av Sveriges riksdagspartier har enligt språkröret Per Bolund valt att förändra retorik och fokuserar allt mindre på alarmerande rapporter och krav på förändring och istället valt att visa på en “bredare” politik. Möjligen har har denna taktik ytterligare spätt på väljarnas känsla av att svenska politiker inte kan (eller vill) åstadkomma verklig förändring vad gäller klimatet och att frågan inte förtjänar att vara i fokus.

BEKRÄFTELSEFÄLLAN- bubblande polarisering

Som om det inte vore nog med att vi är strutsar så är vi strutsar som bor i bubblor. Vi har en stark tendens att vilja befästa våra uppfattningar genom att endast leta upp och ta till oss information som överensstämmer med det vi redan tror oss veta, för att det helt enkelt är mer psykologiskt bekvämt för oss. Den här tankefällan är en av de riktigt stora bovarna i dramat. Den gör det så oändligt svårt att påverka människors beteenden genom information då vi är mästare på att ignorera och bortförklara. När vi hamnar i filterbubblor får vi endast ett perspektiv på problem och utmanas inte i våra åsikter vilket ökar polariseringen i samhället. De grupper av väljare som inte intresserar sig för klimat & miljöfrågor möts därför heller inte av kommunikation kring nödvändiga åtgärder eller rapporter om krisens allvar. Att våra största partier, som ges mest utrymme i media inte heller fokuserar på klimatet förstärker också bekräftelsefällan och får oss att prioritera bort dessa valfrågor.

POLITIKERNAS ANSVAR

Sammantaget resulterar dessa tankefällor i att en av de absolut viktigaste politiska frågorna i vår tid, som påverkar oss alla, både nuvarande och framtida generationer. De hindrar oss från att agera rationellt och står i vägen för oss vid beslutsfattande som faktiskt skulle kunna göra skillnad. Det vi kan sätta vårt hopp till, är att vår hjärna evolutionärt sätt agerat till vår fördel vid direkta, akuta hot. Kanske har Macron rätt när han säger att vi står och väger, att vi befinner oss i ett läge där vi kan tippa över i någonting nytt. Finns chansen att vinterns energikris tvingar oss att dra loss huvudet ur sanden och försöka förstå och förlika oss med att det är NU som vi måste göra förändringar. Avgörande förändringar. Historiskt sett har stora kriser lyckats provocera fram exponentiella beteendeförändringar, se bara hur Covid-19 påverkade våra beteenden inom hälsa, hygien och arbetslivet världen över. För att dessa förändringar ska kunna ske och för att vi ska kunna undvika psykologiska tankefällor måste svenska politiker ta sitt ansvar och se till att;

  • det är enkelt för oss att i vår vardag att ta klimatsmarta beslut vad gäller exempelvis transport, konsumtion och boende
  • det också samtidigt bli svårare att göra ohållbara val som sliter på jordens resurser
  • det finns en transparent och tydlig, dialog kring klimat &-miljöfrågor som når alla med en retorik som sporrar förändring istället för rädsla